Adjö finaste!
Vila i frid kära morfar! Hoppas du inte lider mer.
Alla fina minnen av dig lever kvar, ligger här och tänker på dem. Minns våra äventyr, och alla gånger vi ritade tre streck.
Minns hur vi for ut med skidorna och hur du skulle hjälpa mig i en backe så jag inte föll. Men vem var det som föll va? Inte var det då jag. Tokgubbe. Våran egna "Pettsson".
Alla gånger du läst pomperipossa och att du alltid hade godis i ditt nattduksbord. För att inte tala om räckalänge karamellerna i handsfacket på bilen.
Minns hur vi plockade bär på hösten och den gången vi åkte skridskor ut till gråsjälören.
Ja, det finns så många fina minnen.
Älskar dig så mycket. Vi ses på andra sidan sen.
Kommentarer
Trackback
