Nu räcker det!
Blir så fruktansvärt leds på var världen och vårt samhälle är på väg!
Vilka traditioner ska vi få ha?
Om vi inte får vara ett kristet land som vi varit så länge, där våra liv med traditioner byggts upp just genom vår kristna tro. Ska våra barn ens få lära sig om vad den riktiga anledningen till att vi firar jul eller för att inte tala pm påsk?
Vi får inte ta dom på gudstjänster där det handlar om Gud, vår religion, anledningen bakom jul och påsk.
Vi kanske inte längre ska få fira dom alls?
För utan vår tro, vad betyder då dessa högtider?
Våra barn ska inte få vara pepparkaksgubbar/gummor i lucia tåget eller få sjunga sånger om pepperkakor. Detta är ju helt absurt.
Vi har så länge i vårt land varit rädda att vi ska stöta oss med våra invandrare att vi inte längre törs vara stolta för att vi är svenskar. Eller ha kvar våra seder. Detta är ju helt åt helvete rent ut sagt. Det sjukaste av allt är det inte är våra invandrare som kräver av oss att ändra oss, utan dumma jävlar inom vårt eget folk. Det hittas på en jävla massa skit för att vi ska ändra oss till ett mer mångkulturellt samhälle vilket i flera fall är bra, men inte när det är på bekostnad att det som är heligt för oss.
Alla dessa saker om kyrka, pepparkaksgubbar och allt annat som ändrats är ju helt fel. Till vilket land hade vi kunnat utvandra till och mötas av en sån gästfrihet att landet skulle sluta upp med sin egna religion och traditioner för oss?
Det som också skrämmer mig är det faktum att även Disney väljer att klippa bort den lilla mörka dockan ifrån tomteverkstan som vi ser varje jul. Detta för att det tydligen symboliserar en stereotyp. Det jag då frågar mig är om det är så fel. När jag ser det klippet så har jag alltid bara sett en glad, sprallig, självständig och smart figur.
Om vi däremot pratar om stereotyp så tänker jag på dom blonda till intetsägande dockorna som blir förskräckta av att se en spindel.
Nä, jag tycker mer att man ska lyfta fram seder och traditioner istället för att hämma och gömma undan.
Vad är det för samhälle vi vill upp nå?
Ett samhälle där alla ser likadana ut och alla följer måttet? (Mycket likt Hitlers mål)
Eller ett samhälle där alla är lina värda oavsett vilket kultur eller religion man tillhör? Där det är ok att hålla fast vid sina rötter?
Vad är det vi är på väg?
Tack för den fina autostavningen iPhone!
Tankar
Alltså jag har ett dilemma. Vill så gärna ha ett barn till men är så jävla rädd för viktuppgången. Vill verkligen inte gå upp nästan 30kg igen, framförallt inte när jag fortfarande inte är på noll från förra graviditeten. En del av mig säger att jag ska gå ner det först och den andra delen säger att det inte spelar nån roll utan ABB jag får kämpa bort det efteråt. Fan vad svårt! Dock är det ju ändå nån månad bort innan en graviditet är aktuell. Måste fixa en massa saker före iaf.
Ödmjukhet en dygd?
Att visa tacksamhet verkar för en del vara en omöjlighet, man ska bara ha och ha och ha men inte
kunna tacka för sig. Istället kastar man skit på dom som bryr sig.
Min fundering i detta är på hur snabbt man kan glömma bort hur mycket man fått. jag funderar oxå på om man saknar folkvettet och den grundläggade uppfostran.
Nej vettu jag kommer aldrig att dansa efter den pipan eller ta någon hänsyn när det
i detta fall bara är från ett håll.
Vill du ha respekt får du minsann visa respekt oxå!
Älska dubbelmoral?
Vad kul att höra hur många det är som lider av dubbelmoral i frågan om alla hjärtansdag.
Många skriver att det är helt onödigt att fira det men ändå så fixar man till det lite mer romatiskt än vanligt eller till och med kanske lovar varandra kärlekslöften och dylikt och det förbryllar mig. Det betydde ju inget eller?
Är det inte helt fantaskiskt att ha en ren romantisk dag som bara är avsatt för att bry sig om dom man älskar?
Jag tycker i varje fall det, man är i vanliga fall rätt dålig på att visa sina närmaste uppskattning och säga hur mycket man tycker om någen eller hur mycket ens föräldar betyder för en.
Jag säger det jämt både till mina föräldrar, till min familj och mina vänner!
När sa du sist att du älskar din Mamma?
Tungt
Sitter här och funderar på hur vi nu ska kunna på känns lycka på vårt bröllop.
Allt blev plötsligt så svart.
Idag är det dessutom våran dag. Våran sista dag innan vi får en NY dag. 7år och 7månader, känns lite tugnt att jag inte får hålla om min älskling men förstår ju att han behöver vara där uppe och få ta hand om mamma sin och att hela familjen är samlad.
Både jag och Tuva saknar han jätte mycket. Hon springer runt och ropar på pappa hela tiden.
Men han kommer nog hem snart.
Vinnarskalle?
Jonas säger ofta att han blir så irriterad vad gäller våra svenska elitidrottare, att dom säger att dom är nöjda om dom kommer på tex 10:onde plats. Visst är det ju så!
Och det är det som jag nu tänker på, för det har ju med våran svenska medelmåtta att göra.
När vi växer upp och börjar träna på olika sporter och har idrott i skolan så har alla "vuxna" inställningen att det viktiga är inte att vinna eller att komma först utan att alla ska få vara med och att man ska ha roligt.
Visst känner ni igen det?
Och visst ska det väl vara så men vi svenskar är så j-la rädd för att sticka ut och att vara bättre än någon annan att man uppfostras till att bara bli en medelmåtta och att man ska vara nöjd bara man får vara med och kommer man på plats 10 är man ju jätte duktig och ska vara glad för det.
När man ser intervjuer på tv så är inte inställningen att man vill vara bäst och att man vill vinna och ska ge järnet, utan man är bara nöjd att man fick följa med.
Hur ska man med dessa tankar kunna bli bäst och vilja kämpa lite till för att komma på 1:a plats?
Såg även att alla vart så glad över EM gruppen som sverige kom i för att det bara var "dåliga" lag vilken ger sverige en chans att kanske vinna en eller två matcher. Hallå!!! Fattar ni inte att ni själva tycker att sverige har ett dåligt fotbollslag. eftersom det behövs dåliga lag för att ens ha en chans....
Nä, svensk sport är trist!
