Nedräkning
Sitter här och tänkar att vi egentligen skulle vara fyllda av förväntan och glädje att få ha våran dag om 10 dagar. Att jag skulle få bli fru till min underbara man.
Nu är all glädje förbytt till sorg och man funderar i stället på om vi ska ställa in och strunta i allt.
Kommer vi att kunna få en fin dag fylld med glädje? Tror inte det. Just nu känns det bara dumt att fullfölja planerna.
Visst oavsett om vi väntar kommer han ju inte tillbaka till oss men vi kanske kan få skratt och leenden i stället för tårar och sorg...
Vilket dilemma det här blev, känner mig väldigt kluven på att tänka på bröllopet. Det känns på nått sett lite egoistiskt, men det är inte så lätt att inte göra det efter all tid och planering och för att inte prata om alla pengar som ligger i detta bröllop...
Nu är all glädje förbytt till sorg och man funderar i stället på om vi ska ställa in och strunta i allt.
Kommer vi att kunna få en fin dag fylld med glädje? Tror inte det. Just nu känns det bara dumt att fullfölja planerna.
Visst oavsett om vi väntar kommer han ju inte tillbaka till oss men vi kanske kan få skratt och leenden i stället för tårar och sorg...
Vilket dilemma det här blev, känner mig väldigt kluven på att tänka på bröllopet. Det känns på nått sett lite egoistiskt, men det är inte så lätt att inte göra det efter all tid och planering och för att inte prata om alla pengar som ligger i detta bröllop...
Kommentarer
Trackback
